JaMenDuVet

Johodu. Då har man varit i Flen, åter igen. I tanke om att om man inte åker dit, så kanske man missar nåt otroligt fantastiskt . Rätt patetiskt faktiskt. Men ändå, förjävla kul, träffa alla oldisar som man typ saknat.
Men iallafall, helgens Main Event var jue då det stora, spektatulära, magnifika magiska aftonen - Fest i Flen (stänger Kl 23:00 på Fredagen)
Det lockades med Tobbe trollkarl och även Martin Stenmark. "det är bar o åk"

Den förträffliga kvällen inleddes med härlighet hemma hos sofia med kött och marinad i olika dess former.
En lite smått sur för stunden sofia kom ut efter ett tag, tydligen nåt som gick sönder till datorn. Men jävligt gött o se att du ändå höll humöret uppe, Grillmästarn Herself.

Sedan vart det en promenad mot kvällens, om inte årets händelse i Flen. Där vi först bevittnade en lite grannt översutten Martin Stenmark, som enligt mig, verkar ha gjort sin insats i karriären tillräckligt.

Hur som helst, sedan vart det öltältet. Upp Med lägget som så många gånger förr, (undrar just nu när den grova skäggväxten ska komma?)

Så extremt härlig harmoni det var. Var och annan föräldrar blandas o mixas med andra kulturer samt deras säd dom spridigt i form utav egna barn. Där accepttens  har funiits hos pärona som insett att alkohol, också nu är tillgängligt för deras söner och döttrar.
Jag som själv lovat mig att en 5-tal öl var max för kvällen, bröt det löftet rätt fort, redan på förfesten faktiskt, kom igång riktigt ordentligt jue längre tiden fortskred. Det var mingel, mingel och åter mingel. och efter att det första tillsynes tråkiga underhållningsbandet, kom min räddare i nöden.
Ett band som var så rakt och ärligt, som bara spela för att glädja och underhålla, och inte marknadsföra sig själva. Det perfekta bandet just då.
Och åter igen hamna jag i mitt essä!!
I min ensamhet gick jag fram, näst intill längst fram, och började försiktigt försiktigt, vicka lite på benen och nacken, för att sedan sätta full jävla sprutt på höfter ben, armar och ben i en näst intill fantastisk symbios. Så bövelns bra tyckte jag det var.

Ingen bekant fanns inom räckhåll, och för första gången insåg jag; Fan, jag har jue as kul med alla människor här.
Det var en ren och skär uppenbaralse! Som ljustets sken sänt från ovan. Jag släppte alla tyglar, höll blicken på sångarn som titta påmig förnöjt och fattade vad det hela handlade om. Ren förbaskad glädje.

Sedan kom låten och närheten.
Run To The Hills började skorra genom högtalarna. I och med det kom även närheten. En okänd tös kom, vi titta på varrandra, och insåg att vi var inom samma forum av adrenalin, alkohol och brutal glädje.
Allt gick fullständigt harmonsikt korrekt till. För stunden var vi kvällens tajtaste.

Och jag fattar inte vad det är ni kvinnor gör med oss karlar på varma sommarkvällar. Man blir för fan helt till sig. Det är jue underbart härligt med närheten alltså. Att 2 så okända för varandra kan helt plötsligt tros har känt varnadra ett helt liv. Det är helt makalöst. Och kvinnor ska bara veta hur mycket dom gör bara att finnas tätt intill. Iallfall på heta sommarnätter.

Hur som helst så sluta det som alltid förr. När musiken dör, dör något annat också. Man börjar komma in till verkligheten igen. Tills det slutar med att man går åt två olika håll.
Och hem gick jag, utan någon som helst anhalt denna gång faktiskt. Men bättre vart jue inte det. För då somna man mitt på köksgolvet istället. Dä bror min väcker mig efter en timme i tron om att han måste ringa 112. Det hela sluta med ett tyst litet garv för att sedan gå och lägga sig om drömma sig bort om svunnen tid.
Denna magnifika kväll vars ensamrätta namn är;
"Fest i Flen"