JaMenDuVet

Johodu. Då har man varit i Flen, åter igen. I tanke om att om man inte åker dit, så kanske man missar nåt otroligt fantastiskt . Rätt patetiskt faktiskt. Men ändå, förjävla kul, träffa alla oldisar som man typ saknat.
Men iallafall, helgens Main Event var jue då det stora, spektatulära, magnifika magiska aftonen - Fest i Flen (stänger Kl 23:00 på Fredagen)
Det lockades med Tobbe trollkarl och även Martin Stenmark. "det är bar o åk"

Den förträffliga kvällen inleddes med härlighet hemma hos sofia med kött och marinad i olika dess former.
En lite smått sur för stunden sofia kom ut efter ett tag, tydligen nåt som gick sönder till datorn. Men jävligt gött o se att du ändå höll humöret uppe, Grillmästarn Herself.

Sedan vart det en promenad mot kvällens, om inte årets händelse i Flen. Där vi först bevittnade en lite grannt översutten Martin Stenmark, som enligt mig, verkar ha gjort sin insats i karriären tillräckligt.

Hur som helst, sedan vart det öltältet. Upp Med lägget som så många gånger förr, (undrar just nu när den grova skäggväxten ska komma?)

Så extremt härlig harmoni det var. Var och annan föräldrar blandas o mixas med andra kulturer samt deras säd dom spridigt i form utav egna barn. Där accepttens  har funiits hos pärona som insett att alkohol, också nu är tillgängligt för deras söner och döttrar.
Jag som själv lovat mig att en 5-tal öl var max för kvällen, bröt det löftet rätt fort, redan på förfesten faktiskt, kom igång riktigt ordentligt jue längre tiden fortskred. Det var mingel, mingel och åter mingel. och efter att det första tillsynes tråkiga underhållningsbandet, kom min räddare i nöden.
Ett band som var så rakt och ärligt, som bara spela för att glädja och underhålla, och inte marknadsföra sig själva. Det perfekta bandet just då.
Och åter igen hamna jag i mitt essä!!
I min ensamhet gick jag fram, näst intill längst fram, och började försiktigt försiktigt, vicka lite på benen och nacken, för att sedan sätta full jävla sprutt på höfter ben, armar och ben i en näst intill fantastisk symbios. Så bövelns bra tyckte jag det var.

Ingen bekant fanns inom räckhåll, och för första gången insåg jag; Fan, jag har jue as kul med alla människor här.
Det var en ren och skär uppenbaralse! Som ljustets sken sänt från ovan. Jag släppte alla tyglar, höll blicken på sångarn som titta påmig förnöjt och fattade vad det hela handlade om. Ren förbaskad glädje.

Sedan kom låten och närheten.
Run To The Hills började skorra genom högtalarna. I och med det kom även närheten. En okänd tös kom, vi titta på varrandra, och insåg att vi var inom samma forum av adrenalin, alkohol och brutal glädje.
Allt gick fullständigt harmonsikt korrekt till. För stunden var vi kvällens tajtaste.

Och jag fattar inte vad det är ni kvinnor gör med oss karlar på varma sommarkvällar. Man blir för fan helt till sig. Det är jue underbart härligt med närheten alltså. Att 2 så okända för varandra kan helt plötsligt tros har känt varnadra ett helt liv. Det är helt makalöst. Och kvinnor ska bara veta hur mycket dom gör bara att finnas tätt intill. Iallfall på heta sommarnätter.

Hur som helst så sluta det som alltid förr. När musiken dör, dör något annat också. Man börjar komma in till verkligheten igen. Tills det slutar med att man går åt två olika håll.
Och hem gick jag, utan någon som helst anhalt denna gång faktiskt. Men bättre vart jue inte det. För då somna man mitt på köksgolvet istället. Dä bror min väcker mig efter en timme i tron om att han måste ringa 112. Det hela sluta med ett tyst litet garv för att sedan gå och lägga sig om drömma sig bort om svunnen tid.
Denna magnifika kväll vars ensamrätta namn är;
"Fest i Flen"

Haha jadu, nu sitter man här, inlåst i sig själv, blockad att se möjligheterna för vad som kan egentligen kunde göras en dag som denna. Och det är då, tillfällen som denna, jag måste ventilera ut en dröm jag haft.
Det sorgsna med denna dröm är att den har kopplingartill jobbet. Och jag som försökt gett mig böveln på att jobbet, det stannar på jobbet.

Hur som helst. när man börjar drömma att "ändhylsor" (i princip det enda jag håller på det) har på ett nytt revulotionerande sett blivigt ett vektyg för att suga i sig kokain, ja, då har det fan gått över gränsen.
För det var det jag drömde, att jag uppfann ändhylsan, inte för kablar, utan som nåt du stoppar in i näsan, och suger till.
Detta i drömmen var en mycket framgångsrik idé. Varför jag var tvungen att uppfinna ändhylsan inom området underground har jag fan ingen aning om. Men jag fick tonvis med kreds. 10 min i drömmen gick jag omkring vilsen, och såg varenda person jag kände och sniffade kokain ur ändhylsor.
Sen vaknade jag till, men somnade lika fort igen, och drömmen fortskrider.
Saker och ting började gå överstyr, sirener började yla. Jag sprang i skogar, öken, såg förövrigt massor med ökenbollar. Jag hade en säck med fyllda ändhylsor på ryggen. Och jag sprang o sprang o sprang. Ett tag var jag i ett trapphus i "chinatown"
Men vet ni var jag i drömmen tyckte att det bästa gömstället var för dessa onda ifyllda ändhylsor??
haha jo det ska jag berätta för er!
I Stefans och Linneas rabatt i Brogetorp, närmast vägen. Där fann mittt huvvud det logiskt att, där, där låg dom nog säkrast.
Där låg dom säkert i iallfall enligt drömmen 2 dagar.
Efter det hamna jag i nån oändlig loop. Drömmen började ju för fan om igen. typ fem gånger!
Sedan vakna jag upp med inskränkta ögon, liggmadrassen hade jag sparkat ner i min flykt i drömmen på golvet. Och dom långa sekunderna innan jag fatta att detta intee hade hänt på riktigt var riktigt vedervärdiga må jag säga!

Hur som helst (gillar att börja ett nytt stycke hursomhelst, av nånanledning.....)
Man säger jue att drömmar baseras på vad man har varit med om, så här kommer en teori om ovanstående:

Ändhylsor: från jobbet så klart

Knark och underground: Jag tror mitt huvvud drog sig till minnes när vi var hos thomas o drack öl förra gången, då vi den sista timmen i natten stod i köket. Och diskutera hur mycket skit det finns i området Flen-hälleforsnäs. Då jag påstod att det inte alls fanns mycket sånt där knark o drägg däromkring. Men där hade jag tydligen missat nåt. Området Flen-Hälleforsnäs är tydligen mörkare än vad man tror....

Att det hela var en framgånsrik ide: På jobbet här om dagen stod jag och drömde om en företags ide som i grunden handla om en Bud firma. I dagdrömmens topp hade jag etablerat mitt företag i 10 städer i sverige. Samt startat flygbud till England, Usa och tyskland.... och jag vart jätterik. Men i drömmen vart istället änhylsor fulla med knark som affärside.

Att det bästa gömstället var i Stefan och linneas rabatt: Sha, sist jag var hos Stefan & Linnea spelade vi kubb på deras gård, och, vad jag tror jag kan minnas, så hämtade jag en kubbe i rabatten en gång. Och VARFÖR? varför ska mitt huvvud komma ihåg såna obetydliga saker, det är jue helt värdelöst=)

Att drömmen gick runt i loop: Ja, jag tror jag drog en paralell mellan drömmen och en serietrailer, vars serienamn är "hopper" nånting. Hur huvudpersonen går igenom svåra traumatiska upplevelser. Och varje gång han somnade o vakna upp igen, så är det samma dag igen. Eller som han säger i trailern så klangfullt - "And when I wake up, it's the same damn day"
Hur som helst, det här med drömmar i loopar. En gång var den värsta.
Har ni spelat lejonkungen på Nintendo nångång? Iallfall, då är man simba o håller på och hoppar på klippor fram och tillbaka. En hel natt låg jag och halvsov. Och drömde om simba, som hoppar från höger till vänster, vänster till höger, snett uppåt på klippor. Denna tragadi tog aldrig slut. Den tycktes aldrig upphöra från sin fasanfulla oändlighet. Och hur man får en liten lejonunge i dröm att framstå som en av din värsta mardrömmar. Det är för mig ett mysterium.

Har för övrigt idag presterat följande: Ätit 3 ägg, 2 lingonmackor utan smör med salami på, yoghurt med äpple-hjortronsmak med bananer och wasa sportplus ner mosat. 
Och har även skrivit detta. 

Hopper?