JaMenDuVet

Jaa

Om djävulen fanns, och jag var the Devil him self. Och fick bestämma vad lite grejjer som skulle röra (rör det rör, rör det oss haha)  helvetet.
Då skulle väl ändå dessa ord, Ångest, Samvete och Press vara totempålar på nåt sätt, eller?

För det har man jue sett exemplar på gång på gång. Att människor som plågas hårt av detta ofta säger att dom har ett rent helvete.
Och det har man säkerligen känt själv ibland. Bara dom gånger när det krävs att man måste behandla situtationer som man själv inte tror kan hantera. Mr Ångest och Miss Press dyker upp dirren!
Det är väl då man önskar att man var en elefant!
Ni vet, ett djur som endast lever på instinkt och bara tänker "Nu måste jag hitta mitt favorit vattenhål, jag är törstig)
Det är rätt sjukt att människan inte kan stänga av bara.
(oj! ett infall av att skriva en liten extra grejj igen!) ¨
En Reklam som jag tycker är ritkigt skön är den här reklamen som handlar om det här nya kortet "remember".
Vad jag menar är att, hur många gånger har du inte ställt dig en tankeställare och frågat " vad händer om jag hoppar ner högstifrån på cosmonova" Bara hoppar ner liksom, vad kan hända då?
Man tänker att man kan göra det, men man gör det inte (Remember, you're in charge)
Eller, vad händer om jag spottar kungen i ansiktet....
Är ni med? Det är jue alltid nåt som säger ifrån. För mig handlar det ALLTID om samvetet. Kan ha världens ömtåligaste samvete. Och jag är väl ett levande exempel på att det inte bara har bra sidor.
Ett rätt klockrent simpelt exemplar på det är väl följande:
Jag Jesper Och Pär går ut från statoil. Pär har bil, Jesper har bil, och jag måste välja vem jag ska åka med, då tänker jag instinktivt
"Here we go again" eller " And so it begins"
Alltså bara en sån grejj gör ett stort galaktiskt hål i magen!
Man vill jue inte säga varken det ena eller det andra! Väljar man den ena bilen så tänker den andra att jag kanske tycker att hans bil är jätteful och pinsam och äcklig. Väljer jag den ena så kanske han tycker att jag hatar hans sällskap och tror att jag kommer sitta och kvida och fejka hjärtattack om jag skulle ha valt honom.
Pressen börjar hopa sig rinna nerför pannan..........Det enda logiska jag tyckte jag kunde göra då, för att renfå mig själv samt visa båda dera att det inte finns några som helst unfinished buissnes,
var att Ole Dole Doffa......

Haha ja, ni ser!

Men om man inte är så briljant som jag är, vilket jag själv inte är alla gånger.
Så gör, väljer eller utför någonting bara, och sen kommer det.......ångesten!
Ångesten är en stor börda som täcker måååånga områden!
Det är jue hel sjukt egentligen att människan kan gå i såna tankar, det bara sinkar egentligen, även om det är tur att det finns, för efter ångesten kanske man har lärt sig ett och annat.
Men i andra fall, där man känner ångest för nåt som skall komma att hända. Ångest inför tentan? Ångest för för lite tid? Ångest för nånnting man absolute inte kan göra någonting åt för det är redan gjort.
Och alla har vi hört det, alla har vi sett det : "carpe diem" "Gjort är gjort" "Hellre ångra nåt man gjort än nåt man inte gjort" "ingen morgon dag, ingen gårdag"
Men really.
Hur många av oss medelsvensson har fått insikt i detta? blivigt upplysta av den där buddha eller vad han nu heter. Och förstått att dessa saker faktsikt är någonting och gå på.
Jaa visst, man ser det på TV titt som tätt. I någon serie där han/hon står mot ett moraliskt dilemma om att ljuga eller inte ljuga, eller hur man ställer till det för sig själv för man inte vågar göra rätt. Men där får dom jue insikt i slutet på varenda litet avsnitt och löser problemen totalt fantastikt perfekt för att dom tog "The Highway".

Men seriöst, hur ofta händer det egentligen? En annan kan jue fortskrida saker hur lång tid som helst bara för att man itne vågar konfrontera eller stå för sin sak. Och då finns det jue bara en sammanfattning kvar!

Det ÄR hur svårt som helst att: Göra vad moralen säger dig, Att ta "The Highway", att helt enkelt göra moraliskt fullkomligt korrekt rätt. Det finns triljoner vägar att gå, och utan karta, Då är det klart som glas att man kan inte åka rätt i varenda lite korsning.
Det värsta med detta är att man oftast är sin egen fiende till max när det gäller vissa saker!
Hur bra är man inte på att ta fram en bortförklaring för diverse saker. Hur svårt är det inte att till fullo behålla sin karaktär?
När det gäller mig så har jag några väldigt stora saker som jag really vill säga till vissa. Eller saker att visa eller sakar att bara göra!
Visst kan jag ringa till P3 som massa gör till christer och frågar om man ska göra det eller inte göra det. Men jag vet jue svaret själv, precis vad dom kommer att säga. "Du måste lätta ditt hjärta, berätta!" Friskt vågat hälften vunnet"
Det har man jue hört ett antal gånger. Och man vet alltid man måste våga. Men det är jue verkligen inte alla gånger man gör det1 Det är jue så! Thats Just How Life Is.
Vissa gånger tar man sig mod. Andra inte, och hur många gånger ångrar man sig inte då?
Men det är ju just det, även med facit i hand, är det något i ryggmärgen som bara säger ifrån, nåt som tänker "tänk en gång" eller tänker "tänk om"

Och Vad? Vad är det som säger ifrån? när man har facit i hand liksom?
Man vågar inte riskera, även om det nästan alltid är bäst att ta tag och våga friskt.

Absolut finns det människor som är bättre eller sämre på det hela.
Men alla är inte Sylvester Stallone eller Julia Roberts som riskerar allt för att göra det dom verkligen vill.
Det är ju så.
Alla är inte killen/tjejjen som kan våga vad som helst och satsa stort.
Men vad är det som hindrar, jag förstår verkligen inte. Även i filmen Bruce the allmighty kommer det fram rakt i ögonen på en! "Don't ask God for a mirakle, BE THE MIRAKLE.
Och så är det jue verkligen. Det är bara du som kan ta tag i det!

Och när du  inte gör det, kommer den typen av ångesten som gör att du inte får i dig köttbulle nr 2.

Wow, jag håller jue på och skrämmer skitan ur mig själv här va stort allt vart!

Men vi kan väl ändp klargöra det här och nu då!
Från och med idag skippar vi ångesten och kör hårt.
Typ som berätta det du absolute måste göra fastän du inte gjort det.
Konfrontera
Gå bara fram till han/henne, vad är det värsta som kan hända?

näää

Hur många har man inte hört folk predika om det där egentligen?
Vi alla vet om det.
Vi får väl då se detta som en reminder. Vi får helt enekelt åter igen försöka förbättra oss själva genom detta.
För det är jue fakitskt en ständig kamp. Bara att man glömmer av'han då och då=)

Take the highway dude!


Vänta en stund........................djupt andetag..............

SÅ, nu är jag i verkligheten igen!
Shit vilken dröm, drömde att jag skrev en massa ord om massa möjligt och ingenting alls.
weird.

Jaha nehe, dagboksinlägg var det ja.

Jag har tvättat idag. Och jag längtar verkligen till den dagen jag är Bruce i Batman med massa stålar så man kan anställa Alfred som kan tvätta åt mig!
Den dagen måste ju komma snart! Helt klart!

Upptcäkte idag att mp3 spelare på jobbet är helt värdelöst!
Man lyssnar bara på bra låtar, vilket i sin tur gör at man verkligen försvinner i låten, vilket i sin tur gör att man lyssnar på varenda liten not, och efter som att varjelåt är minst typ 3 min lång (bortsett från dom där vidriga rinsignalerna som min telefon värgar sluta spela upp) gör att det i sin tur gör att...............trumvirvel......................................Tiden går jue aaaaapsakta!