Sagom Om Robert; Vandringen Till Skyddsnästet

Johodu

Igår tog flenarna studenten, dessa 88or. Det är jue snuskigt va det går fort. man tänker liksom att; dom där kan inte va 18on, dom kan väl inte ha körkort. Men tro på fan, det har dom!

Iallfall, igår gick det rätt hårt till för en annan. Iallfall efter en kvarting och ett okänt antal Öl i olika dess former.
Allt gick väl som vanligt, lyckades pricka toppen på min karriär för kvällen runt halv 1. helt perfekt, och som vanligt var man den lyckligaste mannen i världen. Iallfall så lycklig man kan bli utan o hitta en söt liten tös.

Men sen börjar äventyret. För, vad jag beskrev här ovan var en början tll en så kallad "ketchupeffekt-fylla" Eller karatefylla. På vägen hem hade min kropp tagit imot alla centiliter av alkohol med öppna armar. Och det började ta ut sin mäktiga rätt.
Here It Comes.

Går ut ur amazonens beksrivande djungelvrå. Har satt siktet på att mingla lite granna så där. Går ett varv runt the crowd. Då jag finner mig själv känna igen denna sitution. Det där minglet utanför amazon har hänt så många gånger förr. Så jag ledsna rent av på det faktiskt.
Sen fick jag för mig att jag skulle ha liten filosofisk stund, så jag gick ner till buskarna vid grusplan. Där satt jag i kinaställning en stund. Tills jag inte våga längre. För det kom en bil, den såg nästan lite otäck ut. Än värre var det när jag tillslut förstår att strålkastarna är i sin fulla mening på gång att rikta sig mot mig.
Så då var det bara o resa på sig, inge mer filosofera för en annan.
När jag väl rest mig upp hör jag ett skratt eka som jag mycket väl kände igen. Och på andra sidan gick då brogegänget. Av ren impuls sätter jag spirerna i ful jävla gungning. Jösses va jag sprang.
Men när jag precis skulle till o spinga över amazonens gräns, grusplanen mynning mot grönt vittrande gräs. Då plötsligt insåg jag att; där bor jue inte jag, jag ska jue åt andra hållet. Dettta i samma stund som varenda energikula hade gått åt till rushen.

Så, då var det bara att börja. Höger fot framför vänster fot. Ett steg i taget så att det inte händer nåt olyckligt.
Första etappen gick ändå rätt fort och rätt långt. Jag kom så långt som till innan backen vid lötenskolan.
Där vid ett elskåp på en gräsmatta, hitta jag ett sånt sunt och fint lugn. Det var knäpptyst och det fläkta med varma brisar titt som tätt.
Jag fann mig själv i sån harmoni att jag tillslut la mig i fosterställning på gräsmatten och vilade ögonen en stund.

Sen efter en kvart ( tror och hoppas att det inte var längre)
Men värre skulle det bli!
Jag reste mig upp, och tittade på den offattbara branta lötenbacken som är uppdelade i 2 brantare ettaper. Jag frågade mig själv "hur fan ska det här gå till!?"
Jag började försiktigt med den första bcken, sakta som säkert. Och mycket längre än så kom jag inte. För sedan vart det nostalgikick till tusen! Där var den gamla fina skolan. Där man hade sparkat boll och blivigt spottat på. Hoppat hoppstylta och lekt herran på täppan. Där var den, den föredetta bruna skolan i sin röda beskrivande glans.
Jag klev in på området med förmodligen dom största och benöjande ögon jag någonsin haft.

Och sen var det dax igen. jag hörde en bänk knarra till. Den typ ropa på mig. Efter ex antal steg var jag framme. Jag la mig på britsen för att åter igen komma in den slummriga gungningen jag nyss varit i. Hur som helst, där somna man, på lötenskolan..................

kl 3 igen böjade jag greppa läget, där kunde jag jue för fan inte sova. Insåg att jag kunde skatta mig jävligt lycklig då jag inte vaknade upp i en securitas bil! Det hade jue faktiskt varit förfärligt vidrigt!

Så då var det bara o starta vandringen igen. Det tog ca 33:12:93 min. Det tar fatkiskt en jävla tid om man hela tiden måste titta ner och tänka att den ena foten ska framför den andra. 

kom hem, åt lite utgången potatis sallad. Sen kommer jag inte ihåg mer. Kommer ihåg att jag gick upp för trappan,
men fan inte ner.

And this is how the fairytale of "vandringen till skyddnästet" ends.

Tha End

This Ecperience Was Sponsered By

Familjens Dator

And

2 liter Strawberries From Norrkoping 
yeye

Kommentarer
Postat av: nathalie

klockrent grabben :)

2007-06-10 @ 00:06:53
URL: http://dealskardig.blogg.se
Postat av: macke

rätt komiskt att google annonserna i din blogg är länkar om Missbruk och Psykoterapi =D

2007-06-11 @ 20:16:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0